Jag intervjuade Ann Richardsson

Uppgiften var att göra en arbetsintervju och skriva en artikel om personen (jag går en utbildning i journalistiskt skrivande). Jag frågade Ann Richardsson eftersom jag läser det mesta hon skriver och jag tycker att hon har "drömjobbet". Hon sa till min stora glädje "ja" till en intervju och vi träffades i hennes hem. Här kan ni läsa min artikel:



Journalist engagerad i projekt för trädgårdsturism


Ann Richardsson har två yrken. Hon är lokalredaktör på tidningen HD i Båstad kommun men också trädgårdsingenjör och invald i styrelsen för Trädgård och kultur i nordvästra Skåne.

Ann bor i ett trivsamma hem i Höganäs med sin sambo, deras 11-åriga dotter och tre katter. Vi slår oss ner i en beige tygsoffa i vardagsrummet, därifrån har man insyn i det ganska nytillbyggda köket. Den öppna planlösningen gör att hemmet är ljust och luftigt.

Ann är lokalredaktör på Helsingborgs Dagblad i Båstad kommun. Hon utbildade sig till journalist på Ädelfors folkhögskola i Vetlanda. Sedan 1991 har Ann arbetat som journalist på olika tidningar. Hennes första jobb var ett vikariat på Smålandsposten, då bodde hon i Helsingborg och veckopendlade. Ann förklarar att hon vikarierade de första åtta åren på olika tidningar däribland Nordvästra Skånes Tidning och Helsingborgs Dagblad. 1999 fick Ann äntligen fast jobb som lokalredaktör på HD i Höganäs och idag har hon samma tjänst i Båstad. Ann berättar för mig hur en arbetsdag på HD i Båstad kan se ut.
- Jag börjar vid 8-tiden och kollar först vilket format vi har. Sedan diskuterar jag och min kollega vad vi ska ha i tidningen. Ibland har man ett jobb inbokat, men tyvärr blir många intervjuer gjorda via telefon. Vi går också igenom kommunens post och ringer till polisen varje dag. Jag skriver en till två artiklar om dagen i genomsnitt plus notiser. Vi tar även hand om insändare och skickar dem vidare till vår chef som godkänner dem. Till 99 procent bestämmer jag själv vad jag ska skriva om. Eftersom vår redaktion är öppen för besök kan det ta en hel del tid i anspråk vissa dagar. Vi får dessutom samtal från våra läsare om allt möjligt, både tips och synpunkter.

Ann lägger allt från bara några minuter på korta notiser till ett par dagar på längre reportage. En "normal" nyhetstext tar cirka en timme att skriva. Till det kommer intervjutid och annat runt omkring, som att läsa in sig på ämnet och läsa gamla artiklar.

 

När Ann flyttade till huset i Höganäs 1996 exploderade hennes trädgårdsintresse och hon började skriva i HD om sin trädgård. 2007 började hon blogga för att få skriva ännu mer om sitt stora intresse. Under högsäsong det vill säga mellan April till September, gör Ann cirka tre blogginlägg i veckan som handlar om allt från sådd på våren till skördning på hösten.

- Då har jag cirka 1000 läsare i veckan på min blogg. När det är lågsäsong blir det bara ett inlägg i veckan och då kan jag skriva om någon spännande resa jag gjort, något julinspirerat eller så lägger jag upp delar av mina projektarbeten, säger Ann.

För några år sedan såg hon i en annons att det fanns platser kvar i Alnarp på deras trädgårdsingenjörutbildning. Hon skickade in sina papper och på två veckor bestämdes det att hon skulle gå utbildningen. I Alnarp fick Ann även lära sig att göra affärsplaner och hur man startar upp ett företag. Ann startade under den här perioden sitt företag ”Anns Text & Trädgård” och idag har Ann två jobb.

Ann är nämligen numera också trädgårdsingenjör och designar trädgårdar, ger rådgivning och gör en del lättare trädgårdsarbeten och beställningsjobb när hon hinner med. Ann har bestämt sig för att fortsätta som journalist och bara syssla lite grand med sitt företag. Det är nämligen inte helt lätt att livnära sig på företaget, berättar hon.
- Jag gör allt från små arbeten på en timme till att rita en hel trädgård eller endast en uteplats. Häromdagen var jag i Arild och beskar rosor. Jag kan också hjälpa till att inventera i äldre trädgårdar.

I år blev Ann invald i styrelsen för ”Trädgård och kultur” i nordvästra Skåne som bland annat arrangerar trädgårdsrundan. Det är jätteroligt säger Ann och berättar stolt att de har sökt och fått EU-bidrag för att utveckla trädgårdsturismen i regionen och att det kommer att anställas en projektledare för ändamålet.

Familjen väntar tillökning berättar Ann glatt, i helgen träffade de en blivande mamma av rasen cavalier king charles spaniel. Tiken ska föda om två veckor och en av valparna ska flytta hem till Ann. Det är Anns dotter som önskat sig en hund och nu är hon så stor att hon kan hjälpa till att ta hand om den.

Ann visar stolt sin fina trädgård uppdelad i olika rum. Vackra installationer gör att det finns något spännande att se vart man än vänder sig. I det charmiga växthuset gror redan fröer och pelargoniesticklingar. Det är tydligt att här bor någon med ett brinnande trädgårdsintresse. När Ann får frågan vad hon tycker är absolut viktigas i en trädgård, kommer svaret blixtsnabbt:
- Att man själv trivs.




Maria Myllenberg


____________________________




FAKTARUTA:

ANNS RÅD
Anns råd till den som vill arbeta som journalist är att man ska hitta sin egen nisch och visa på att man har kunskaperna. Man måste också vara uthållig eftersom det är stor konkurrens om jobben och en osäker marknad.

TRÄDGÅRDSINGENJÖR
Som trädgårdsingenjör kan man jobba både privat och i den offentliga sektorn med allt från kyrkogårdsförvaltning, trädgårdsanläggning, rådgivning, trädgårdsdesign, säljare eller egen företagare.

TRÄDGÅRDSRUNDAN
Trädgårdsrundan äger rum den 1-3 juni 2012.  Trädgårdsägare öppnar och visar sina prunkande trädgårdar för allmänheten mellan klockan 10-17 dessa dagar.



_____________________________




När Ann flyttade in i sitt hus 1996 exploderade hennes trädgårdsintresse.


Bildtext: När Ann flyttade in i sitt hus 1996 exploderade hennes trädgårdsintresse.




(Jag tar en bild på Ann vid hennes underbara röda tulpaner och när jag tackar henne för intervjun bjuder hon in mig i sin trädgård till trädgårdsrundan i sommar. Nöjd med min första intervju dansar jag ut till bilen för att köra hem och färdigställa artikeln.)




Skrivit en krönika!

Sådär ja, nu är denna veckas läxa fixad i kursen "Journalistiskt skrivande". Den här gången skulle vi skriva en krönika. Så håll till godo:


Att höra eller inte höra – vad var frågan?


En del människor hör inte trots utmärkt hörsel, det kan bero på att de själv talar oavbrutet eller på att de inte är mentalt närvarande. Andra människor hör inte på grund av nedsatt hörsel vilket faktiskt går att åtgärda med dagens teknik i de flesta fall.

Det här med hörsel är inte lätt, jag tycker själv att jag hör bra, men på sistone har min man och mina barn påpekat att jag hör dåligt. Är det verkligen så att jag hör dåligt eller är det för att jag slutat springa in till dem för att höra vad de säger när de pratar från ett rum någon annanstans i huset än det jag befinner mig i? Det är kanske inte heller så konstigt om jag inte hör när jag står och lagar mat i köket och fläkten är på och det fräser i stekpannan.

Ibland är jag faktiskt inte mentalt närvarande när man pratar med mig och då är det anledningen till att jag inte tar in vad som sägs. Så kan det till exempel vara om jag sitter vid datorn och jobbar med något av mina projekt eller vid TV:n och kollar på något favoritprogram. Och faktum är att jag vet att det är likadant för övriga familjemedlemmar. Inte hör de dåligt för det.


För några år sedan var vi på middag hos mina svärföräldrar.  Med på middagen var också mina föräldrar och min mans moster och morbror. Till saken hör att min far och min mans morbror hör väldigt dåligt.  Båda två har hörapparater men stänger gärna av dem, i det ena fallet för att spara på de dyra batterierna och i det andra fallet för att slippa höra på sin pladdrande fru. Min mans moster pratar oavbrutet, man hinner inte svara på en fråga förrän nästa kommer. Hon är helt enkelt inte intresserad av svaren, i alla fall inte så intresserad som hon är av sin egen röst när hon ställer nästa fråga.

Hur som helst, under middagen kom vi att prata om en förfärlig händelse som drabbat ett par som min pappa är bekant med.

-       Kommer ni ihåg Agda? Frågade pappa. Hon som inte var riktigt som hon skulle, fortsatte han förklarande.

-       Ja, svarade min man och jag i mun på varandra.

-       Hon e dö, sa pappa.

-       Så tråkigt, vad hände? Undrade jag.

-       Hon och hennes man hade fått punktering på motorvägen, de gick ur bilen och Agda blev påkörd av en lastbil, sa pappa.

-       Blev hon skadad? Frågade min mans morbror, som nog inte haft hörapparaten påslagen i början av konversationen.

-       Ja, det kan man säga, rena köttfärsen, svarade pappa. Först blev hon påkörd av en lastbil som slungade över henne i motsatt körbana och där blev hon påkörd av en mötande bil, hon dog direkt, sa pappa, nöjd med sin makabra beskrivning.

-       Ja dessa whiplash skador är förskräckliga, säger då min mans moster förståndigt.

 

Vi som hade hörseln i behåll hade all möda i världen för att inte bryta ihop i ett gapskratt över konversationens vändningar, det kändes inte speciellt passande med tanken på allvaret i historien.



Jag och min man hade tillsammans med min pappa varit på en mycket speciell fest några år tidigare dit Agda och hennes man också var bjudna. Det är första och enda gången vi träffade dem men de var lite speciella och det var därför vi kom ihåg dem så väl. Det var en fest som inte var lik någon annan fest jag varit på varken innan eller efter detta tillfälle. När vi kom till festen var ytterdörren avlyft från gångjärnen.

-       Jaaa, det blir så jädrans varm här så det är lika bra å lyfta å dörra, så ingen stänger den, sa värden nöjt.

Min man tyckte att groggen han fått var i starkaste laget och var på väg att blanda ut den lite.

-       Stjäl du ungarnas läsk karl? Skrek en av gubbarna surt.

I vardagsrummet stod en pump med kran, och där kunde alla gästerna förse sig med hembränt som gick via pipeline från dunkar i källaren. Värdinnan var så berusad att hon knappt kunde ta hand om sig själv och än mindre servera någon mat. Men gubbarna var överens om att det viktiga var ju ändå drickat och det fanns det ju gott om.

Agda satt stilla på en stol hela kvällen, hon pratade inte mycket men när hon sa något så var det till sin man Rune.

-       Nu räcker det Rune, sa hon sex gånger under den stund vi var där och syftade på alla snapsarna han drack.

Rune hörde henne inte och verkade inte ens notera hennes närvaro. Han blev mer och mer påverkad och sluddrade betänkligt och var ganska ostadig på sina ben. Men hur det var så tyckte värden att det var dags att fylla på Runes glas igen. Då Reste sig Agda för första gången under kvällen och skrek argt:

-       Rune, tar du en till kan du inte köre hem!



Det kan vara svårt att veta om anledningen till att man inte uppfattar vad någon säger beror på den egna hörseln eller på de sluddrande medmänniskorna.   Jag tror också att kommunikationskraven och bakgrundsbullret i samhället har ökat. Min uppfattning är att om något är tillräckligt intressant så skärper man sina sinnen eller sätter på hörapparaten.  Man hör det man vill höra. HRF har ett självtest på nätet, http://www.horseltest.se där det gäller att uppfatta ord som sägs mot ett ganska kraftigt bakgrundsbrus. Jag testade min hörsel där och fick svaret ”Din förmåga att uppfatta tal i brus är helt normal”. Så nu kan jag berätta för min kära familj att jag INTE hör dåligt.

 

 

Krönikör Maria Myllenberg

 

 

 


RSS 2.0